Jag: Så här säger finlandssvenska Kristina Ekman, boende och jobbande i Stockholm, apropå Mona Sahlins & Co påhitt om att återinföra EN karensdag:

“Här hostar jag lungorna ut - och jobbar. Det är för jobbigt med deras
system, man jobbar enklare som halvdöd än fyller i alla deras papper!”

Erik Laakso: Men 1 karensdag är trots allt bättre än 7 karensdagar även för en ensamföretagare. Byråkratin är övermäktig men så länge det är personer utan kunskap om företagandets villkor, som bestämmer så lär det fortsätta oavsett färg på kåporna.

Kristina Ekman: Sant, Erik…men bara för att få några sjukdagar skall man redovisa ALLT mellan himmel och jord så man inte sitter där med gömda diamanter i bakfickan eller nåt och försöker lura några tusen av staten. Man är liksom misstänkt från början när man är företagare. Kom till oss din jävel, du försöker ändå lura oss…..sjuk, du,va….bara HEDERLIGA LÖNEARBETARE är sjuka.

Hans K: Som sagt, fullständigt meningslöst så länge bidraget beräknas efter nettoinkomsten. Hur skall företagets fasta kostnader betalas då verksamheten ligger nere? Det är bara att se det realistiskt. Systemet är byggt för att knäcka småföretagare.

Jag: En karensdag eller 700, det spelar ingen faktisk roll i egenföretagarens verkliga liv. Och det är lika dålig förståelse hos både de rödgröna och Alliansen kring detta. Och lika lite vilja att förändra PÅ RIKTIGT, på ett sätt som skulle ha BETYDELSE. Vad har Alliansen gjort under sina fyra år i regeringsställning? INGENTING som har förbättrat min situation som enskild näringsidkare (jag talar hela tiden om ENMANSföretag, inte småföretag, även om de också har det taskigt). Kristina uttrycker det mycket rakt och lättförståeligt!

Erik Laakso: Jag skulle aldrig drömma om att försöka få ut någon sjukpenning om jag inte blev långvarigt riktigt eländig. Tyvärr är det ju så att byråkratin är exakt så eländig som du och Kristina beskriver den och jag har aldrig så vitt jag vet, sett e…tt enda bra förslag på hur det kunde fungera.

Det Hans tar upp tycker jag är extra svårt. Ska socialförsäkringssystemet också bära fasta kostnader under sjukdom? Ja det är rimligt,men bara under en kortare tid kan jag tycka. Där blir det ju dessutom ännu svårare ur någon sorts redovisningssynpunkt. Kanske borde enmansföretagaren kunna erbjudas något som liknar privata försäkringslösningar fast ur kassan och socialförsäkringen. Där man i förväg tecknar sig för ett sjukpenningbelopp och ett omkostnadsbelopp i händelse av sjukdom.

Hans K: Ja Erik, något sådant menar jag. Jag menar också “enmansföretagare” då jag slarvigt skriver “småföretagare”. Men, man kan väl bara konstatera att men valt fel bana i livet och istället skulle ha blivit politiker så man slapp sådant här tjafs utan uppbar “arvode” oavsett om man arbetade eller (av olika orsaker) ej.

Jag: Erik, dina tankar i andra stycket av din text - det som också Hans tar upp - är viktiga att utveckla. Det ÄR svårt att konstruera bra system, men man måste försöka. Och då skulle jag kunna tänka mig att alla förslag och tankar och idéer borde vara välkomna. Egentligen parti- och blocköverskridande. Tänk om det kunde inrättas en liten (LITEN, ingen stor apparat) tvär- eller HELST opolitisk grupp som uppmanar egenföretagare att inkomma med förslag till förbättringar som sedan kan tas upp i partierna. Det måste väl ligga i ALLA partiers intresse att egenföretagares situation åtminstone lite mer än i dag, blir hygglig, hyfsad och att vi får ett fungerande socialförsäkringssystem - privat eller ej spelar absolut ingen roll bara det fungerar.

Erik Lakkso: Ensamföretagare sitter i rävsaxen.

]]> http://egenforetagarna.se/egenforetagande/pa-vag-mot-riksdagsval-vem-talar-om-egenforetagarnas-villkor/feed/ http://egenforetagarna.se/egenforetagare-i-media/100/ http://egenforetagarna.se/egenforetagare-i-media/100/#comments Wed, 11 Aug 2010 08:06:37 +0000 Merit Wager http://egenforetagarna.se/?p=100 Ensamföretagare sitter i rävsaxen

Två experter fanns i studion för att reda ut vad man måste tänka på innan man tar det stora steget: Carina Paulsen från Arbetsförmedlingen och företagarekonomen Ingela Hemming från SEB. Det är mycket som skiljer mellan att driva ett företag och att vara anställd och mycket man måste tänka på. Bland annat konstaterar dessa experter att det krävs mod, uthållighet och kompetens för att starta ett företag.

Det vore bra om ansvariga i regering och riksdag ville börja intressera sig för vad det innebär att starta och driva små företag, enskilda firmor. Och börja underlätta för de människor som är beredda att satsa alla sina pengar och all sin tid för att arbeta i sina små företag och försörja sig själva och, kanske så småningom, våga utvidga och anställa människor i verksamheten.

Marianne Bergström, skattejurist hos Skattebetalarna.

Efter att ha sett partiledardebatten på TVs  Agenda den 31 januari påmindes jag om ett möte jag hade med några av våra medlemmar nyligen.

Vi svenskar har under några år successivt myndigförklarats, vi har fått förtroendet, genom bland annat jobbskatteavdraget, att handskas med en större del av våra hårt förvärvade inkomster.

Så får jag besök av ett par som vill ha hjälp att planera för plan B, flytta ut ur Sverige. Mannen, som är en lyckosam företagare och som givit rikliga bidrag till den svenska välfärden börjar planeringen inför sin pensionering.

Lugnt och sansat förklarar de för mig att om det blir maktskifte i september och en återgång till ökade skattebördor, jakt på lyckade företagare, införande av förmögenhetsskatt m.m. så orkar de inte stanna kvar här, det har de haft nog av.

Vi går igenom de alternativ som är intressanta för en utlandsflytt. De kommer i god tid före valet att vara klara med sin plan B. Men helst av allt vill de stanna kvar i Sverige. Mötet väcker ett vemod som sitter i länge. Hur många känner som detta par?

Marianne Bergström har bland annat skrivit boken Rätt skatt vid arbete och bosättning utomlands tillsammans med Elisabeth Sjödén.

Jesper Svensson / Skatteverket

Som handläggare på Skatteverkets företagskontor är jag van vid att möta egenföretagares häpna blickar när de inser hur mycket skatt de måste betala. Företagare beskattas inte hårdare än andra, men de måste betala in alla skatter själva vilket gör tyngden av skattebördan mer påtaglig än för anställda.

Ibland kan emellertid häpnaden inför skattebördan även drabba en skattehandläggare. Vilket kan illustreras av denna högst verkliga, men något kamouflerade, historia.

Karin har en relativt god inkomst. Hon närmar sig pensionen och funderar på att starta konsultfirma för att kunna ta uppdrag vid sidan av sin anställning. Förhoppningsvis ska intäkterna från firman kunna ge lite guldkant åt den framtida tillvaron som pensionär.

Det första året blir det nog inga större intäkter i firman, tänker Karin. Hon skickar in papperen till Skatteverket och anger att hon nog kommer att fakturera 40.000 kronor.

Efter några veckor kommer ett brev från Skatteverket. Karins firma har registrerats, hon har fått F-skattsedel och därmed också besked om sin preliminärskatt. När Karin läser skattebeskedet blir hon - just det: häpen. Skatteverket anser att Karin ska betala 3.167 kronor i preliminärskatt varje månad. På ett år blir det 38.004 kronor - på en fakturering om 40.000 kronor!

Något måste ha blivit fel, tänker Karin, och kontaktar Skatteverket. Handläggaren som svarar blir häpen även han. 38.004 kronor i skatt på en inkomst om 40.000 - det är ju 95 procent. Rätt saftigt, även med svenska mått mätt. Men handläggaren räknar och räknar och till slut får Karin veta att inget blivit fel. Allt är som det ska.

På de 40.000 fakturerade kronorna ska Karin betala 29,71 procent i egenavgifter (11.884 kronor). Sen ska hon betala vanlig löneskatt på vinsten. Eftersom Karin har marginalskatt, cirka 40 procent, blir det 16.120 kronor. På grund av den låga omsättningen har Karin valt att redovisa momsen i inkomstdeklarationen. Det innebär att momsen, 25 procent på det fakturerade beloppet, räknas med i preliminärskatten. Totalt ska Karin alltså betala 11.884 + 16.120 + 10.000 = 38 004 kronor i skatt. Av det fakturerade beloppet blev det alltså bara 1.996 kronor kvar.

Skattehandläggaren försöker lugna Karin genom att berätta att de där 10.000 kronorna i momspengar ska hon ju lägga till på fakturan så hennes kund får betala 50.000. Så det blir egentligen ingen kostnad för henne.

Jovisst, säger Karin, men jag vet ju inte när jag kan fakturera. Det kanske dröjer fram till hösten, och då måste jag ligga ute med momspengarna under tiden. Och så funderar hon på om det är värt att starta det där företaget för 1.996 kronor.

© egenforetagarna.se

Ja, men egenföretagare har ju ingen riktig arbetslöshetskassa! Och är de med i en sådan så måste de lägga ner sin verksamhet för att få någon ersättning. De måste alltså göra sig av med sin försörjningsmöjlighet, sin lilla enskilda firma, för att få en futtigt låg sjukpenning och en futtigt låg a-kasseersättning bara för att de råkar bli sjuka! Och dessutom, samtidigt, söka jobb under sin sjukperiod!

Anna-Stina Nordmark Nilsson påpekar också just detta i sin artikel det sanslösa i att: “Problemet är att reglerna är anpassade för anställda och inte för egenföretagare. För en företagare blir effekten att denne måste göra sig av med företaget för att få a-kassa. Företagaren måste alltså lägga ned det eller sälja det”.

Egenföretagare, dessa strävsamma, hårt arbetande människor som varken har råd att ta semester mer än någon ynka vecka då och då (ofta inte ens varje år) och som inte får sjukpenning på samma grunder som anställda utan beräknad på sin nettoinkomst som det sedan dras skatt ifrån en gång till; dessa människor ska nu också tvingas göra sig av med sin försörjning helt och hållet när de blir sjuka!

Detta system är sjukt. Sjukt och gravt orättvist.

“Företagarna påpekade redan på förslagsstadiet att de nya sjukreglerna kommer att leda till att egenföretagare kan komma att tvingas göra sig av med sina företag”, påpekar Anna-Stina Nordmark Nilsson i sin artikel.

Trots detta klubbades förslaget igenom i riksdagen! Finns det ingen enda egenföretagare i Sveriges riksdag? Eller finns det kanske en eller två som ingen lyssnar på? Regering och riksdag har återigen nonchalerat egenföretagarna. Löftena från den nu sittande regeringen före valet om att man skulle ta sig an och titta på just denna kategori arbetande och skattebetalande människor visade sig vara bara snömos. Alliansens löften var inte vatten värda! Det glömmer nog inte egenföretagarna vid nästa val. Och de är i alla fall omkring hundratusen.