Stå upp för egenheten!

Skrivet av Gästkrönikör 2008-11-10  |  

Maria Rankka | Timbro

Foto: Orlando G Boström

Enmansföretagarna eller egenföretagarna som de kallas på den här sajten är en stor grupp som får lite uppmärksamhet. De har inget fackförbund som talar för sig, och för all del ingen annan organisation heller. Och saker som inte är organiserade tenderar att behandlas som om de inte finns i det här landet.

Kanske är det därför som vi sällan tänker på att fler människor arbetar och försörjer sig som egenföretagare än som är anställda i Ericsson. Enligt Nutek finns det i november 2008 ungefär 119.000 egenföretagare. 19 procent har dock också någon annan sysselsättning vid sidan av företaget, t.ex. anställning eller studier, vilket innebär att drygt 96.000 egenföretagare försörjde sig genom sina enskilda firmor. Det är fyra gånger så många som antalet Ericsson-anställda i Sverige.

Hittills har politiken visat denna grupp litet, om ens något, intresse. Samma villkor och skatter gäller för enmansföretag som för stora företag. Orimliga skatteregler och allsköns byråkrati komplicerar tillvaron för enmansföretagarna, som ofta är verksamma i tjänstesektorn. De kan vara taxichaufförer eller frisörer, revisorer eller översättare, hantverkare, fotografer, skomakare, webbdesigners, tobakshandlare, advokater, naprapater, ja listan på möjliga enmansföretagaryrken kan göras lång.

Det finns många företag som startar som enmansföretag och som sedan utvecklas vidare och växer eller i alla fall vill växa, men det finns också många enmansföretagare som vill vara just enmansföretagare. Det ena är inte bättre eller sämre än det andra. Jag vill slå ett slag för rätten att vara egen.

På svenska finns ingen motsvarighet till det engelska ordet self employed, men det är just det som det handlar om. Att skapa sitt eget arbete och att vara sin egen chef. För många är det en livsstil som innebär frihet att styra sin vardag, arbetstider, uppgifter på samma gång som det innebär mer jobb än en vanlig anställning och betydligt mindre trygghet i den traditionella bemärkelsen. Enmansföretagare omfattas inte av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar på samma sätt som anställda. Anställningstryggheten ligger i den egna intjäningsförmågan. Många har svårt att ta semester och att komma upp i några högre inkomstnivåer.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är enmansföretagarna hjältar i dubbel bemärkelse. De ligger ingen annan till last utan försörjer sig helt och hållet själva genom eget arbete. I slutet på nittiotalet talades det mycket om fria agenter. Visionärer målade upp en bild av framtiden där vi alla skulle vara självständiga agenter, antingen som egenföretagare eller projektanställda i kortare perioder. De fasta anställningarnas betydelse på arbetsmarknaden skulle minska. De fria agenterna skulle vara självständiga men skulle kunna jobba i nätverk med andra fria agenter och på så sätt skapa de bästa kombinationerna och arbetsgrupperna för just den uppgift de hade att lösa. Många fler skulle kunna ta chansen och våga vara egen om det var lite enklare, och lite billigare.