Från överlevnadsföretagare till entreprenör

Skrivet av Gästkrönikör 2008-10-10  |  

Johan | Konsult

För några år sedan jobbade jag på ett hett webbföretag. Det gick ganska bra ett tag, men sedan började företaget kosta väldigt mycket pengar och drog in ganska lite. Det blev mycket smussel och tissel och tassel och intriger i korridorerna och faktiskt konspirerande från några för att skaffa sig fördelar och slå sig fram i organisationen.

Jag skulle gärna vilja säga att jag är dålig på det där spelet och att jag inte förstår det, men det vore tyvärr inte sant. Jag är ganska bra på det till och med. Problemet är att det är väldigt destruktivt. Det är ren och skär suboptimering. För att företag ska fungera krävs det att alla verkligen brinner för att bygga och utveckla det. Inte skaffa sig relativa fördelar på kollegornas bekostnad.

Sedan kom nedgången och via ett par andra webbtuvor hoppade jag ut i arbetslöshet och provade på det i ett par månader. Det var det värsta jag varit med om tror jag. Jag är förvånad om ett enda jobb förmedlas genom arbetsförmedlingens försorg. Det är en nedbrytande miljö med en nedlåtande underton.

Jag hann ha två olika personer som handläggare och de var väldigt olika som personer. Den ena var jättetrevlig och den andra var den raka motsatsen. Just då visste jag naturligtvis vem jag föredrog, men så här i efterhand vete fan egentligen vilken som egentligen var bäst (eller värst)…

När jag fick den otrevliga handläggaren blev jag liksom knuffad över gränsen. Jag bestämde mig för att det var för dyrt för mig i form av själslig möda att träffa apkärringen, så jag drog igång min gamla firma som hade legat vilande (eftersom man liksom inte får försöka själv samtidigt som att man har a-kassa).

Första aktiva året, 2002, var inget jätteroligt år rent ekonomiskt, men middagar hemma hos mamsen är både trevligt och gott och semester kan man faktiskt fira med begagnade böcker i en brassestol från Statoil. Jag var ändå fri och ödet fanns i mina händer.

Efter att ha hårdsålt på mina gamla kunder, kontakter och stackars kompisar och kompisars kompisar, som jag misstänkte kunde sitta på nån budget, hankade jag mig fram hyggligt tillsammans med en gammal kollega som var i samma situation. Så småningom började faktiskt våra överlevnadsföretag mer och mer likna riktiga företag. Såna där med riktigt kontor och nätverk och telefonväxel.

Nu har jag min bästa jobbsituation någonsin. Jag och min gamla kollega har ett gemensamt varumärke som börjar få gott rennomé och affärerna blir liksom lättare och lättare att ta hem. Vi har så utvecklande och roliga projekt tillsammans med duktiga och trevliga kunder i en intrigfri miljö och det bästa av allt: Vi tjänar grymma stålar!