Alla jobb är bra jobb!

Skrivet av Gästkrönikör 2008-10-10  |  

Tobias | konsult

Jag startade enskild firma 1998 för att vid sidan om min anställning kunna sälja fotografier. Att driva egen firma kändes helt naturligt. Jag hade vetat i många år att jag förr eller senare skulle göra det.
Jag ringde skattemyndigheten och frågade hur det gick till. Senare har jag förstått att jag hade tur, för den vänliga person som svarade hjälpte till med alla uppgifter jag behövde lämna. Och det räckte att lämna dem över telefon. Tack för det! Han förstod också det orimliga i att betala in en massa skatt innan jag vet vad jag kommer att tjäna så jag blev rekommenderad att uppskatta min inkomst första året till 0 kr. Tack igen!

Märkligt det här med att man ska ange vilka branscher man ska syssla med. Jag tror det flesta egenföretagare gör alla möjliga jobb. Alla jobb är bra jobb så länge man kan leva på det!

Min första deklaration skickade de tillbaka. Jag hade blandat ihop in och utgående moms. Självklart borde man läsa på så man har bättre koll, men jag kan enkelt komma på tiotusen roligare saker att göra.

Eftersom jag också hade lön från min anställning gick företagandet ganska bra. Jag fick fler fotoprojekt och bättre betalt.

2001 jobbade jag på ett företag som av olika anledningar plötsligt saknade 30 miljoner kronor. Jag och de flesta kollegor fick kicken och konjunkturen vid tillfället bjöd inte på drösvis med spännande jobb direkt. Det stod mellan ett jobb jag inte skulle gilla och att driva eget på heltid. Valet var lätt även om det innebar risker. Jag har aldrig varit med i någon a-kassa för jag visste om jag skulle bli arbetslös skulle jag hellre försöka jobba som egen än att vara heltidsarbetslös. Istället skaffade jag taxikort och vips hade jag min egen a-kassa. Den dagen jag inte kan leva på min enskilda firma kan jag åtminstone köra taxi.

2002 lånade jag 80000 för ”överlevnadskostnader” och samtidigt sänktes min sjukpenninggrundande inkomst till en riskabelt låg nivå. Jag blev förälder och ägnade mycket tid åt min familj. Som egenföretagare väljer man ju sina tider och sin ambitionsnivå. Att kunna ta tid med familjen på vilka tider jag vill är en lyx! Även då det gått knackigt ser jag fördelarna att vara egen gentemot att vara anställd.

Först 2005 rullade det på ordentligt och jag ser med gott mod på framtiden. Nu är min sjukpenninggrundande inkomst inte farligt låg längre även om den var högre när jag var anställd. Men när jag skulle köpa en ny lägenhet tvingades jag av bostadsrättsföreningen be mina föräldrar vara borgenärer. Som 30-åring är det ju lite förnedrande. Jag har jobbat hårt i tio år men är ändå inte betrodd…

Företagandet har varit ganska lätt för mig för jag är naiv och idealistisk. Jag har alltid blundat för de risker egenföretagandet fört med sig, men egenföretagande är självförverkligande, frihet och ansvar som fler borde upptäcka.